såhär såg jag då alltså ut då jag var liten, mycket bedårande. var på jobbintervju idag, då insåg jag verkligen hur mycket enklare allting var när man fortfarande kröp på golvet och inte kunde gå. när man aldrig fattade egna beslut och alltid när man föll var det någon som stod bakom och fångade upp en. man kunde aldrig ta fel vägar. välja fel saker. allting var bestämt och planerat av föräldrarna. nu handlar allt om att få bra betyg, skaffa ett jobb med bra betalt. allt de roliga som man upplevde som barn är bara borta.